Straff

Läsaren: Carola Sundqvist

Romanen Straff av Ann-Helén Laestadius

År 2021 gav Ann-Helén Laestadius ut den hyllade romanen Stöld, om en renskötarfamilj vars djur tjuvjagas och dödas. Den tar upp teman som identitet och fördomar.

I den nya romanen Straff återvänder hon till samma teman, och förlägger handlingen till två tidsplan, 1950- och 1980-talet. Handlingen kretsar kring en grupp samebarn som tvingas gå i nomadskola långt hemifrån i mitten av 50-talet. I nomadskolan är det inte tillåtet i prata samiska, vilket innebär att barnen berövas sitt modersmål. Samiskan blir skamfylld och en belastning, i stället för att vara en källa till stolthet. Också jojken anses syndig.

I nomadskolan härskar husmor på ett auktoritärt och brutalt sätt. Riset används för att straffa ”syndare”. Tillvaron är otrygg och skrämmande, och föräldrarna vågar inte protestera.

Trettio år senare får vi igen följa de fem barnen i deras vuxenliv. De har alla valt olika vägar för att komma vidare. Ärren från åren i nomadskolan sitter kvar, både de fysiska och de psykiska. Flera har valt att förtränga upplevelserna för att överleva.

Den här romanen går in under skinnet och ställer viktiga frågor om uppväxt, normer, traditioner och fördomar. Den belyser hur trauman kan gå i arv i generationer. Jag sträckläste den, för jag upplevde att jag kom så nära karaktärerna och levde med dem i deras svårigheter, men också i deras glädjeämnen.

Bild och texter: Carola Sundqvist