Retki Valassaarille 6.7.2022 osa 3 – Utflykten till Valsörarna del 3

Makkaroiden ja muiden eväiden nauttimisen jälkeen pääsimme vielä tutustumaan Norderstörenin karuluontoisessa saaressa sijaitsevaan autenttiseen yksityismökkiin ja saimme nähdä, millaista ulkosaaristossa asuminen on ollut vuosikymmenten saatossa. Pystyi ehkä jopa kuvittelemaan, millaista elämä siellä on ollut aikoinaan, kun käytännössä suurin osa ajasta meni päivittäisten askareiden hoitamiseen.

Efter att vi åt korvar och annat fick vi ännu bekanta oss med en autentisk privat stuga på det karga skäret Norderstören och vi fick se hurdant det var att bo i yttre skärgård under decennierna. Man kunde nästan föreställa sig hurdant livet var där då man i praktiken använde största delen av sin tid för dagliga sysslor.

Paluumatkan aloitimme hieman jo nousevassa tuulessa ja aaltojen pärskyessä aluksen keulasta virkistävästi niskaamme, jolloin kapteenimme hieman pudotti matkanopeutta, ettemme kastuneet läpimäriksi. Kohta olimmekin jo suojaisella saarien ja alueelle tyypillisten moreeniharjanteiden suojaamalla reitillä kohti lähtösatamaa. Vielä viimeiset puikkelehtimiset väylämerkkien lomitse, ja satama alkoi häämöttää jonkin matkan päässä. Rantaviivan silhuettiin antaa muotonsa myös Saltkaret, tuo suolasirottimen muotoinen mutta massiivinen näkötorni, josta pääsee ihailemaan maailmanperinkökohteen maisemia lintuperspektiivistä. Se retki on sitten oma tarinansa.

När vi startade vår färd tillbaka började vindstyrkan visa sina makter och vi fick havsvatten på oss. Kaptenen saktade farten lite grann, och såg till att båtfärden med oss passagerare blev fortsättningsvis trygg och ganska torr. Snart var vi redan på en skyddad kurs mellan holmar och för området typiska moränryggar på väg till hamnen. Ännu lite slalom bland farledsmarkeringar och vi kunde urskilja hamnen på ett litet avstånd. Också Saltkaret, det massiva utsiktstornet med sin saltkarsformade silhuett, ger strandlinjen sin egen form. Där kan man beundra världsarvets vyer ur fågelperspektiv. Den utflykten är sedan sin egen berättelse.

Paluumatka Valassaarilta Svedjehamniin – Hemresan från Valsörarna till Svedjehamn

Koska retki oli pitkä, ja eväiden nauttimisesta oli jo aikaa, niinpä satamassa sijaitseva kesäravintola Salteriet tarjosi oivan mahdollisuuden ruokailla vielä saaristomaisemissa, eivätkä maisemat Salterietin terassilta ole lainkaan huonot, puhumattakaan aterioista, jotka siellä nautimme.

Eftersom utflykten var lång och det var länge sen vi åt vår matsäck bjöd sommarrestaurangen Salteriet på en möjlighet att ännu äta i skärgårdslandskap. Vyerna från terrassen på Salteriet är inte alls dåliga, inte heller maträtter som vi åt där.

Loppu – Slut

Harri Koivisto